Related Paintings of Marcus Gheeraerts :. | Portrait of Frances Howard | Portrait of Queen Elisabeth I | William Cecil, | Portrait of Susanna Temple, later Lady Lister | Sir George Savile |
Related Artists:
Osborne, Walter
Irish, 1859-1903 Irish painter. The son of the animal painter William Osborne (1823-1901), he trained in the schools of the Royal Hibernian Academy (1876-81). In 1881 he won the Royal Dublin Society's Taylor scholarship and went to study at the Koninklijk Academie voor Schone Kunsten, Antwerp. Charles Verlat was the professor of painting, and Antwerp was then at the height of its popularity with students from the British Isles. In Antwerp and subsequently in Brittany, Osborne made contact with painters of the Newlyn school and other British naturalists. In Brittany he painted Apple Gathering, Quimperle (1883; Dublin, N.G.), a small greenish-grey picture of a girl in an orchard, which in subject and treatment shows the influence of Jules Bastien-Lepage. Throughout the 1880s Osborne worked in England, joining groups of artists in their search for the ideal naturalist motif. In the autumn of 1884 he was at North Littleton, near Evesham (Heref. & Worcs), where he painted Feeding Chickens in weather so cold that his model, a young peasant girl, nearly fainted. It is carefully drawn but painted with the square-brush technique characteristic of Bastien-Lepage's followers, and is very close to the contemporary work of George Clausen and Edward Stott (1855-1918). At Walberswick in Suffolk he painted October Morning (1885; London, Guildhall A.G.), a carefully studied plein-air work using bright dots of pure colour on a base of beige and grey. During this time Osborne gave careful attention to the showing of his work. He exhibited regularly at the Royal Hibernian Academy in Dublin from 1877 and at the Royal Academy in London from 1886.
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.
william holman hunt,o.m.,r.w.s
1827-1910 English painter. He worked as an office clerk in London from 1839 to 1843, attending drawing classes at a mechanics' institute in the evenings and taking weekly lessons from the portrait painter Henry Rogers. Holman Hunt overcame parental opposition to his choice of career in 1843, and this determined attitude and dedication to art could be seen throughout his working life. In July 1844, at the third attempt, he entered the Royal Academy Schools. His earliest exhibited works, such as Little Nell and her Grandfather (exh. British Institution, 1846; Sheffield, Graves A.G.), reveal few traces of originality, but the reading of John Ruskin's Modern Painters in 1847 was of crucial importance to Holman Hunt's artistic development. It led him to abandon the ambitious Christ and the Two Marys (Adelaide, A.G. S. Australia) in early 1848, when he realized its traditional iconography would leave his contemporaries unmoved. His next major work, the Flight of Madeline and Porphyro during the Drunkenness Attending the Revelry (1848; London, Guildhall A.G.), from John Keats's 'Eve of St Agnes', though displaced into a medieval setting, dramatized an issue dear to contemporary poets and central to Holman Hunt's art: love and youthful idealism versus loyalty to one's family. His first mature painting, it focuses on a moment of psychological crisis in a cramped and shallow picture space.